Sebastian Vettel
Monaco är en av mina favorit banor och det är en absolut utmaning att köra den. Du kan inte göra det minsta misstag, om du gör det så får du hoppas att det bara är en dålig varvtid du får. Man får passa sig för att hamna i väggen.
Omkörning är möjligt, men bara med risker – bästa platsen för det är just innan chikanen. Vi kommer ut ur den smala tunneln i över 300km/h och tävlar till första-växel-chikanen, den som bromsar senare vinner. Idealt har du ett bra kval och startar långt fram.
Mark Webber
Monaco är fortfarande den man ska vinna. Jag är väldigt stolt över den framgång jag har haft på banan genom åren och min seger 2012 var helt klart en av de tuffaste i min karriär. Det var många olika strategier på gång eftersom däcken höll längre än vad vi hade förväntat oss och för att komplicera saker ännu mer började det regna under slutet av loppet. Men jag höll ihop det och tog en väldigt tillfredsställande seger.
Monaco är en så utmanande banan att man egentligen inte kör mot andra förare, det är du mot banan. Man kommer inte undan med något, vilket betyder att du är mer koncentrerad på banan än folket runt omkring dig. Om det inte regnar så öker greppnivån under helgen då mer gummi hamnar på banan. Det är något man måste komma till övers med eftersom det kan vara svårt att veta hur mycket hårdare man kan köra session till nästa.
Det är även en helg där man ska momentum, man måste vara igång till kvalet och det betyder att man måste testa gränserna under träningen.
Det är alltid en bra atmosfär runt loppet. När man går från paddocken till depån står alla på kullen och skriker till dig. Det är något som inte händer på någon annan banan och interaktionen med fansen är väldigt roligt.
Jag är inte så glad i alla tuttar och glamour, men Monacos Grand Prix är en unik sportevenemang. Det är inte så snobbigt som man tror, de gör det rätt men man skulle inte vilja att varje race var såhär. Jag brukar säga till folk att om de ska åka på ett lopp, borde de åka till Monaco.